Lucka 7: Vem tror du att du är?

När Josef kom fram till sina bröder slet de av honom hans dräkt, den fotsida dräkt som han hade på sig. Sedan tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, där fanns inget vatten. När de sedan hade slagit sig ner för att äta fick de syn på en karavan med ismaeliter; de kom från Gilead och deras kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten. Juda sa till sina bröder: ”Vad har vi för glädje av att döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? Kom så säljer vi honom till ismaeliterna.” (1 Mos 23-27a)

Jakob, den unge mannen som drömde om änglastegen blev så småningom far till hela tolv söner. Dessa tolv följer oss sedan genom hela Bibeln i form av Israels tolv stammar. Att Jesus väljer just tolv personer att utgöra den nära lärjungakretsen är t.ex. förmodligen ingen tillfällighet, utan en blinkning till Jakob och hans söner.

Jakobs favoritson får namnet Josef. Favoritbarn ska ju inte föräldrar ha. Det tycker vi inte idag. Och det tyckte inte Josef bröder heller. Favoritskapet gjorde dessutom Josef till en rätt odräglig typ som drömde drömmar om hur de andra bröderna skulle buga sig inför och tjäna honom. Till råga på allt svassade han omkring i sin fina dräkt (fotsid står det på svenska, mångfärgad har andra översatt det hebreiska ordet med) som han fått av sin far. Bröderna kom överens om att göra sig av med Josef. Först slängde de honom i brunnen, sen sålde de honom som slav. Men slaveriet blev kort. Josef avancerade och blev tack vare de för bröderna så förhatliga drömmarna en hög ämbetsman hos Farao. Och tänka sig, snart stod de där och bugade sig för honom, bröderna som nu behövde köpa säd i Egypten eftersom det återigen blivit hungersnöd i Kaanan. Förvecklingarna blev många med det slutade med försoning.

Den sjunde decemberdagen hänger jag en tom dräkt i granen och tänker på vad avundsjuka och jämförelse kan ställa till med och hur alla motstridiga syskonkänslor ryms mellan dessa tolv som ska bli en bild för folket och landet.