Fastebloggen XIII: Och när det delas räcker det åt alla

En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. ”Ge det åt männen att äta”, sade Elisha, men hans tjänare invände: ”Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?” — ”Ge det åt männen”, upprepade Elisha, ”ty så säger Herren: De skall äta och få över.” Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt. 
Andra Kungaboken  4:42-44

Det är brödundrets söndag idag, eller brödundrens - för det sker ju faktiskt flera, både Elisha i den gammaltestamentliga läsningen och Jesus i den nytestamentliga (se bilden) får brödet att räcka. Och ett brödunder är sannerligen vad som behövs i världen idag. Inte mer mat- den vi har räcker ju egentligen, utan ett under i bemärkelsen en vilja att dela fastän det man har inte förslår så mycket. Eller fastän det man har faktiskt förslår mycket. För det är ju så att det oftast är fattiga som är bra på generositet. (Kolla här t.ex.) Och barn, som pojken på bilden. Hur gammal kan han vara? 6-7 år? Tillräckligt ung för att tro att det han bidrar med kan betyda något i alla fall. Ju mer vi har desto mer invänder vi att det ju inte spelar så stor roll vad vi gör och att vi faktiskt inte har råd att dela med oss.

När vi pratade om evangelietexten i församlingens samtalsgrupp i fredags blev jag uppmärksammad på något jag inte tänk på förut nämligen meningen "Det var gott om gräs på den platsen.". En lite udda upplysning i sammanhanget, eller? Nja, jag fick nämligen lära mig att när Bibeln nämner gräs så betyder det att våren är inne.  Formuleringen "första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda" antyder att det är vår också i Elisha-berättelsen (kornet skördades i mars-april). Plötsligt öppnas en dimension till: Elisha och Jesus visar mitt under spirande vår att jorden ger i överflöd. Det är delandet som är det svåra.

Och ja, det här känns nästan lite löjligt i sammanhanget, men fairtrade har kommit med en bra app som hjälper en att i alla fall göra något för en lite mer rättvis fördelning. Kolla här.

Fastebloggen I: Dela ditt bröd med den hungrige

Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken, så klä honom,

vänd inte dina egna ryggen.

Då bryter gryningsljuset fram för dig

och dina sår ska genast läkas.

Jesaja 58:7-8

Fastan handlar om solidaritet. Inte primärt om självspäkning. Jesaja påminner oss om det när han ryter åt sitt folk. Den fasta de ägnar sig åt duger inte, dundrar han. Och skulle kunna dundra mot oss. Också vi går förbi hungrandes utsträckta händer och hemlösas sovsäckar på gatan. Långsamt vänjer vi oss vid det orättfärdiga. Långsamt vänjer vi oss vid att inte se en människa i den andre. Långsamt upphör det att vara outhärdligt och blir normalt. Detta är synd i ordets verklige betydelse. Askkorset som tecknas i våra pannor på askonsdagens mässor påminner oss om synden, påminner oss om förgängligheten och påminner oss om mänskligheten. Skapade ur samma jord är vi alla exakt lika mycket människor och lika små inför den oundvikliga döden.

Jesaja tycks dessutom ha förstått vad också modern forskning visar; att generositet skapar välmående också hos givaren och kan läka sår. Men världen är komplicerad och hur gör man för att dela sitt bröd med den hungrige?  Varför inte börja fastan med något som för många av oss är ganska lätt SMS:a HUNGER till 72950 och bidra med 50 kronor för att utrota hungern.