Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken, så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen.
Då bryter gryningsljuset fram för dig
och dina sår ska genast läkas.
Jesaja 58:7-8
Fastan handlar om solidaritet. Inte primärt om självspäkning. Jesaja påminner oss om det när han ryter åt sitt folk. Den fasta de ägnar sig åt duger inte, dundrar han. Och skulle kunna dundra mot oss. Också vi går förbi hungrandes utsträckta händer och hemlösas sovsäckar på gatan. Långsamt vänjer vi oss vid det orättfärdiga. Långsamt vänjer vi oss vid att inte se en människa i den andre. Långsamt upphör det att vara outhärdligt och blir normalt. Detta är synd i ordets verklige betydelse. Askkorset som tecknas i våra pannor på askonsdagens mässor påminner oss om synden, påminner oss om förgängligheten och påminner oss om mänskligheten. Skapade ur samma jord är vi alla exakt lika mycket människor och lika små inför den oundvikliga döden.
Jesaja tycks dessutom ha förstått vad också modern forskning visar; att generositet skapar välmående också hos givaren och kan läka sår. Men världen är komplicerad och hur gör man för att dela sitt bröd med den hungrige? Varför inte börja fastan med något som för många av oss är ganska lätt
SMS:a HUNGER till 72950 och bidra med 50 kronor för att utrota hungern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar