Lucka 20: Lejongap och änglasyner

Tidigt i gryningen steg kungen upp och skyndade sig till lejongropen. Då han närmade sig lejongropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har den Gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?” Då hörde kungen Daniels röst: ”Konung, må du länge leva! Min Gud har sänt sin ängel. Han stängde till gapet på lejonen och de gjorde mig ingen skada." (Dan 6 :19-22b)

Kommer ni ihåg Josef och hans drömmar? I Daniel får vi åter stifta bekantskap med en ung man som i fångenskap lyckas ta sig upp i hierarkierna tack vara syner och drömmar. Fast den här gången befinner vi oss inte i Egypten utan i Babylonien. Och den här gången handlar inte drömmarna så mycket om familjerelationer som om storpolitik.

Att Daniel som hade en så god relation först med Babyloniens kung och sedan med perserkungen Dareios överhuvudtaget hamnade i lejongropen berodde på att kungen övertalats att instifta en lag som förbjöd bön riktad till någon annan än kungen själv. Hur det fungerade innan är lite svårt att veta men uppenbarligen fanns någon slags religionsfrihet. Daniel kunde i alla fall ha en annan religion än kungen och ändå inneha ett viktigt ämbete. Nu är det förstås anakronistiskt att tala om religionsfrihet. Tanken på religion som individens ensak är av betydligt senare datum men Bibeln är full av berättelser som visar på att härskare som tror sig kunna förbjuda religion definitivt har överskattat sin makt.

Så med lejongropen tar inte berättelsen om Daniel slut. Tvärtom börjar en tid av profetior och syner som delvis innebär någonting nytt: tankar om en yttersta tid, en yttersta dom och ett evigt liv. Så med slutorden från Daniel : Vandra mot slutet. Du skall gå till vila och sedan stå upp och få din lott vid dagarnas slut, hänger jag ett rovdjur i granen och tänker på den makt härskare ibland tror sig ha men inte har. Och på den makt vi ibland tror oss ha men inte har. Vi vandrar trots allt alla mot slutet.