Lucka 17: Äntligen hemma!

Jag var kungens munskänk. Det var i månaden nisan, under kung Artaxerxes tjugonde regeringsår. Vinet var framdukat för kungen, och jag tog vinet och skänkte i åt honom. Kungen hade aldrig förr sett mig nedstämd, men nu frågade han mig. ”Varför ser du så ledsen ut? Sjuk är du ju inte. Det måste vara något som tynger dig." Jag blev mycket rädd och svarade: Må du leva för evigt min konung! Skulle jag inte se ledsen ut när staden där mina fäder har sina gravar är ödelagd och dess portar härjats av eld.  (Neh 2:1-3)

Med splittringen av riket börjar det gå utför. Assyrierna intar först nordriket och sedan sydriket. 587 nås förmodligen den absoluta bottenpunkten. Då intar Babylonierna Jerusalem, förstör staden och för invånarna som fångar till Babylonien. Efter en mycket svår tid intar dock en perserkung Babylonien och ger judarna tillåtelse att återvända hem.

Nehemja är en viktig person i detta återvändande. Under hans ledning byggs Jerusalems murar upp igen. Och enligt det som påstås vara hans egen berättelse började allt med att kung Artaxerxes frågade sin munskänk varför han såg så ledsen ut.

Idag hänger något som förmodligen är en kaffekanna men som vi kan tänka oss är en vinkanna i granen. Den får påminna oss om munskänken Nehemja och om det i Bibeln ständigt återkommande temat exil och hemkomst. Vad betyder det att ha ett land? Vad betyder det att inte ha det? Idag är en bra dag att ägna dagens statslösa folk en tanke.