Lucka 12: Under palmen

Debora, en kvinnlig profet, hustru till Lappidot, var vid den tiden domare i Israel. Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister. Nu sände hon bud efter Barak, Avinoams son, från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Herren, Israels Gud, har befallt: Dra ut på berget Tabor med tiotusen man från Naftali och Sebulon. Jag vill få Sisera, Javins befälhavare att dra ut mot dig med stridsvagnar och trupper vid Kishonbäcken. Jag ger honom i ditt våld.” Barak sade till henne: ”Jag går, om du följer med. Men om du inte följer med, går jag inte.”  (Dom 4:4-8)

Josuas bok slutar med att Josua dör och att Josefs ben, som folket haft med sig från Egypten nu får begravas i hemlandet. Men med Josuas generation försvinner också minnena av hur Gud gett dem landet. En ny generation kommer som inte är särskilt intresserade av historien eller av att dyrka JHWH. De hittar mer spännande gudar och gudinnor hos de omgivande folken. Då låter Gud insätta domare. Det behövs någon som styr upp landet som nu ansätts från alla håll.

Också Domarboken är en mycket blodig bok, där många fiender slaktas, men mitt i krigshetsen dyker det plötsligt upp en kvinna som både är profet, domare och någon slags befälhavare. Och inte nog med det, hon anges som författare till ett av de äldsta bevarade styckena hebreisk poesi: Deborasången.
Vem var hon, denna kvinna som hade sådan auktoritet att folk kom till henne med tvister och att Barak inte ville dra ut i strid utan att hon följde med? Vi vet väldigt lite, men idag hänger jag en gran som med lite fantasi kan få bli Deboras palm i granen och tänker på alla kvinnor genom historien som intagit ledarpositioner trots att det egentligen varit omöjligt. Och varit lika skickliga och för den delen blodtörstiga som män.