Alla krigare skall tåga
runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar ska ni göra så. Sju präster ska bära sju vädurshorn framför
arken. Den sjunde dagen ska ni tåga sju varv runt staden, och prästerna ska
stöta i hornen. När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket
höja ett väldigt härskri; och stadens murar ska störta samman, så att var och
en kan gå rakt in. (Jos 6:3-5)
Josua, som var den som sände ut spejarna vi hörde om igår, var Moses arvtagare. Han var inte Moses son men väl hans tjänare sedan ungdomen och den som Mose före sin död la händerna på och uppmanade att vara tapper och stark eftersom det nu var han som skulle leda folket.
Berättelsen om erövringen av den strategiskt viktiga staden Jeriko är välkänd. I alla fall den del som handlar om hur murarna faller efter hornstötar och härskri. Det som händer sen är lite svårare att hantera. De blir nämligen folkmord. Män, kvinnor och barn, ja till och med boskap "vigs åt förintelsen". Bara Rachav och hennes familj skonas.
Nej, jag tror inte det finns något att lära av en sådan berättelse. Men det lilla blåsinstrumentet får hänga där ändå som en påminnelse om att folkmord alltid är folkmord - även om de sker i Guds namn. Och som en påminnelse om Jesu namne (jodå det är samma namn Josua-Yeshua-Iesus) han som erövrade det yttre riket med våld, och vars like man kanske väntade sig när Jesus började tala om riket, som dock skulle visa vara av ett helt annat slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar