Lucka 16: Makten och härligheten

I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be om vad du vill. Jag ska ge dig det. ” Salomo svarade: ”[…] Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu, ung och oerfaren mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort,  så talrikt att det inte kan räknas. Ge din tjänare ett lyhört sinne, så jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont.” (1 Kung 3: 5-9).

När kung David dör blir det sonen Salomo som får ta över. Också om Salomo finns det massor att berätta, men mest känd är han förmodligen för två saker: sin vishet och sitt tempelbygge. Med templet så blir verkligen Jerusalem den heliga platsen, Guds boning, det pulserande hjärtat i den judiska kroppen.

Det börjar bra för Salomo. Det är fred och goda tider. Den unge kungen ber om vishet och lyhördhet, och han blir bönhörd. Gud uppskattar den ödmjuke bedjaren som inte ber om rikedom och ära. Visheten gör dock att Samuel blir både ohyggligt rik och vida omtalad. Och någonstans där börjar det gå snett. Salomo påverkas av några av sina hundratals utländska kvinnor (han har 700 hustrur och 300 bihustrur, bara det säger väl något om storhetsvansinne) att börja dyrka andra gudar. Salomo överger JHWH och riket glider honom ur händerna eller rättare sagt delas i ett nord- och ett sydrike.

Idag får vi stanna upp inför kungakronan och bli påminda om den lockande och fördärvande makten. Hur behåller man ödmjukhet och strävan efter vishet också när man beundras?