Lucka 18: Av Jesse rot och stam

En gren ska växa ur Jiahajs avhuggna stam, ett skott ska skjuta fram ur hans rot. Han är fylld av Herrens ande, vishetens och insiktens ande, klokhetens och kraftens ande, kunskapens och gudsfruktans ande. Han dömer inte efter skenet, skipar inte rätt efter rykten. Rättvist dömer han de svaga, med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet. 
(Jes 11:1-4)

Nu flyttar vi oss något tillbaka i tiden, närmare bestämt till 700-talet, för att ta vägen via profeterna. Det är det delade rikets tid och det är den tid då Assyrien börjar växa till den stormakt som så småningom invaderar nordriket Israel. I denna miljö verkar profeten Jesaja, han som kanske mer än någon annan talar om en kommande tid, en fredens tid. Texten om svärden som ska smidas om till plogbillar finns hos Jesaja, liksom bilden av vargen som ska bo med lammet och den välkända juldagstexten om Fredsfursten.

Hos Jesaja börjar bilden av en kommande härskare, en Messias, av en annan sort träda fram. Här är det freden, rättvisan, de fattiga och förtrycktas upprättelse som står i centrum. Vem Jesaja syftade på i sina profetior kan vi aldrig säkert veta, men vi kan veta att många människor i Jesus från Nasaret såg profetiorna uppfyllas. Jesus var visserligen en snickarson från byhålan Nasaret, men han var också ett skott som sköt fram ur Jishajs rot och stam. Profetiorna är svaret på varför hans härstamning är viktig.

Så nu hänger jag en gren i granen och tänker på fredsförväntan Jesaja hade. Vågar vi dela den? Vågar vi hoppas på en rättvis värld, en fredlig värld där svärden smids om till plogbillar? Vågar vi tro på att skott kan skjuta fram ur till synes avhuggna grenar?