och alla frågade sig om inte Johannes
kunde vara Messias.
Lukas 3:15
"Inte jag, inte jag, inte jag." Kardinalernas viskande böner sprider sig i Sixtinska kapellet. En ny påve ska utses och omröstning pågår. Nanni Morettis film Habemus Papam, som jag såg för några dagar sedan, är inte bara väldigt rolig, den ställer också den existentiella frågan: hur vet man att man är på rätt plats? Kardinal Melville som så småningom utses till påve i filmen blir alltmer övertygad om att han inte är det, att han borde vara någon annanstans.
Idag på Johannes döparens adventssöndag tänker jag på Habemus Papam och på förväntningarna som riktades mot Johannes. Han var inte Messias, han var någon helt annan, men nog så betydelsefull. Jag antar att Johannes gång på gång fick svara: nej, det är inte jag och kanske också göra människor besvikna. Hans uppgift var att bereda vägen, att peka vidare, på någon annan. Och Johannes själv han ställde sig också frågan vem det egentligen var han beredde vägen för. Han skickade några av sina lärjungar för att fråga Jesus "Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?"
Att vara den som säger: nej, det är inte jag, kan vara en nog så viktig uppgift.
Så sant! Det är viktigt att vara på rätt plats. Och det är fint att vara en som bereder plats åt andra. Men kanske inte alltid så uppmärksammat som att armbåga sig fram på andras bekostnad. Kanske kan vi också sjunga "Bereden väg för varandra".
SvaraRadera