Söta änglar och starka hjältar

Varje år kring Mikaelidagen funderar jag på hur Bibelns och populärkulturens änglar egentligen hänger ihop. Bildgoogla ordet "änglar" eller "angels" och sötheten vet inga gränser. Slå upp ordet ängel i Bibeln och fram träder starka hjältar som täpper till lejons gap och strider mot drakar. Hur har det blivit så? Är det ens samma väsen som skildras?
Ofta har jag velat befria änglarna från prylbodsestetiken. Jag vill tro på änglar som verkligen kan kämpa för det goda och jag tänker mig att glitter och tyll kanske inte är de mest användbara redskapen i den kampen. Eller är det det? Jag tittar på ängeln i min hylla, så blond och vän och from. Kanske inte typisk för dagens änglar men väl för det tidiga 1900-talet. Skulle hen kunna strida mot drakar? Jag vill genast svara nej, men kanske finns det ändå en poäng i änglaestetiken. Kanske är försötligandet av änglar inte bara ytligt och flummigt. För tänk om de vackra änglarna vill säga oss att styrka kan finnas bakom ljusa lockar och att det finns kamper som kan vinnas på knä. Jag gillar tanken på att denna lilla gestalt är mäktig. Det vänder liksom på begreppet makt. Och det är ju vad Gud brukar göra.