Gamla texter, nya perspektiv

Det är något fascinerande med att återvända till texter och upptäcka att man i en ny tid och en ny ålder ser helt andra saker. Just nu läser jag t.ex. Moa Martinssons Mor gifter sig, en bok jag tror jag läste i tidiga tonår. Att läsa den nu igen, men med en annan förståelse för den vuxnas moderns situation är spännande. Idag tänker jag dock framförallt på att återvända till bibeltexter och specifikt på berättelsen om Marta och Maria som jag läste vid dagens söndagsskola. Jag har alltid gillat berättelserna om syskonen i Betania. I deras närvaro blir Jesus så mycket människa, ja jag föreställer mig att de verkligen var hans vänner. Tidigare har jag uppskattat berättelsen om när Maria blir sittande vid Jesu fötter istället för att hjälpa Marta med måltidsbestyren för att Jesus uppmuntrar henne att alldeles bokstavligt inta lärjungens position istället för att gå in i den traditionella kvinnorollen och passa upp. Jag har helt enkelt hört till team Maria. Men idag, ja jag blir nästan irriterad på Jesus. Alltså, själva förutsättningen för att han ska kunna sitta där, för att Maria ska kunna sitta där är ju att det finns Martor. De flesta män skulle ju inte klara sig en dag (ok, Jesus klarade sig 40) utan dessa kvinnor och deras osynliga arbete. Någon måste trots allt se till att maten kommer på bordet! Det slår mig att jag blivit Marta, vilket först gör mig lite besviken. Men i en annan situation är det Marta som inser vem Jesus verkligen är, och är det inte det som är så spännande med att återvända till texter, att vi ser dem från ständigt nya håll. Är det någon mer än jag som funderat på var Lazarus håller hus förresten?