Semester är slut och så även bloggsemestern. Tillbaka i vardagen tänker jag på arbete. Och på vardagar. Tidningarna är fulla med tips på hur en ska klara övergången till arbetsliv och vardag så här års. Samtidigt tycks ganska många, i alla fall på de arbetsplatser jag befunnit mig, vara ganska glada över att börja jobba igen efter semestrar. Kanske för att den där strukturlösheten som är så skön i början på en semester gör tillvaron, ja kanske inte långtråkig eller påfrestande, för en märker ofta inte av det, det är fortfarande skönt att vara ledig, men vad ska vi säga: plan, i slutet? Veckans krön och krokar försvinner. Allt som ska uträttas blir en smula jobbigt. Och så tornar den där uppförsbacken som är arbetsstarten upp sig just för att krönen planats ut. Arbete föder arbete och overksamhet föder overksamhet. I alla fall är det så för mig. Och förmodligen är det samma mekanismer som bidrar till att många människor som varit arbetslösa beskriver det som helt annorlunda än ledighet. Arbetsdagarna är semester- och helgdagarnas förutsättning. Men riktigt så enkelt att vardagar är vardagar och helgdagar är helgdagar är det ju inte. Boken jag läser just nu, Den siste greken av Aris Fioretos innehåller en liten filosofisk betraktelse jag bara måste dela med mig av.
Och vad var det som sade att en onsdag var en onsdag? Kunde vissa veckor inte vara fulla av måndagar medan andra innehöll allt utom fredagar? När Jannis formulerade sina tankar under lunchen föreslog han att somliga händelser borde betraktas som "det närmaste man kommer en tisdag som inte är någon" medan andra var "typiska fall av torsdag" [...]
På samma sätt som sorgen kunde ligga pressad mellan hjärtslag eller glädjen leva mellan handklappningar, kunde en dag innehålla andra. Om ett dygn var särskilt minnesvärt, och därför rött, rörde det sig kanske om "en dubbel tisdag" eller "en onsdag med en smula måndag i".
Och om ni undrar så är det just nu en tisdag med en smula torsdag i medan det igår var en måndag med en smula lördag i.
Så fint tänkt och uttryckt. Jag hade glömt den där passusen i "Den siste greken", men kommer ihåg den när du citerar. Tror verkligen att variationen arbete-vila/ledigher är väldigt bra för oss människor.
SvaraRadera