En av mina absoluta favoritförfattare heter Kristian Lundberg. Han kan som ingen annan beskriva makt och maktlöshet. Bl.a. har han i berättelsen Yarden skildrat vår tids statare, de timanställda på bemanningsföretag i Malmö hamn. Fattigdomen är existentiell hos Lundberg, den böjer människor mot marken och blir till ett fängelse det är mycket svårt att rymma ifrån. Nu har Kristian Lundberg skrivit om mäns våld mot kvinnor. En mycket bra och saklig artikel som redovisar statistik och ifrågasätter det rimliga i att kvinnor ska behöva flytta och bli av med sina jobb när de blir misshandlade. Lundberg visar på att det också finns ett ekonomiskt våld mot kvinnor. Kanske är det detta som inte får sägas. Det som händer är i alla fall att Lundberg får fullt med arga mejl, blir kallad manshatare, judesvin och politisk idiot.
Och så här tycks det ofta vara. Skriv att de flesta villainbrott eller bilstölder begås av män och de flesta nickar instämmande och säger att polisen måste satsa resurser på att lösa dessa problem. Knappast någon man känner sig personligen påhoppad och kränkt för det. Men skriv att de flesta våldsbrott i nära relationer begås av män och det ska genast redovisas undantag som i detta fall inte bekräftar utan liksom upphäver regeln, samt alla tänkbara förmildrande omständigheter. Dessa omständigheter har det ägnas mycket tankemöda åt att undersöka. Vilka kvinnor som blir slagna och vilka män som slår, på en individnivå alltså. Vad sägs om att utgå från att män slår när de KAN slå, alltså när de är i överläge och i stället för att fråga sig vad det är för psykologiska mekanismer som gör att kvinnor stannar hos män som slår (såna mekanismer finns det ju förstås) fråga sig hur man kan göra något åt problemet att väldigt många kvinnor inte kan försörja sig på sin inkomst? För vilken mamma tänker sig inte för både en och två gånger innan hon kastar sig och sina barn ut i fattigdom? Visst kan irrationella tankar och beroendemönster hålla såväl kvinnor som män kvar i destruktiva relationer men varför tänka bort det rationella kalkylerandet som säkert också finns. Det är dags att se till det ekonomiska våldet. Tack, Kristian Lundberg för den viktiga analysen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar