Den senaste veckan har jag både i den så kallade verkligheten och i det som följaktligen borde vara overkligheten på nätet hört flera diskussioner om sociala medier. Jag har själv länge varit en skeptiker - av integritetsskäl, men något jag inte riktigt kan förstå är just denna uppdelning mellan verkligheten och nätet. Är inte sociala medier just medier dvs något som går att jämföra med telefoner, tidningar eller för den delen fax-apparater och som likt telefoner och tidningar kan användas till allt ifrån att gratulera barnbarn på födelsedagen till att sprida hat och terror? Jag vet inte hur ofta jag hört företrädesvis medelålders män deklarera att bloggar läser de minsann inte för där skrivs så mycket trams. Det är ju förvisso sant. Det skrivs otroligt mycket trams. Men ärligt talat, snackas det inte rätt mycket trams i telefon också? Ska vi bojkotta telefoner också då? Varför blandas hela tiden mediet och budskapet ihop?
Ta t.ex. diskussionen om näthatet och kommentarsfälten. Det är viktig att diskutera vad anonymitet gör med oss och hur obskyra idéer i dagens samhälle kan få enormt mycket större spridning, men det stora problemet kan ju inte vara att det finns så mycket hat på nätet utan att det finns mycket hat och främlingsfientlighet i vårt samhälle. För näthatarna lever väl i samhället också? Eller är de troll allihopa?Är det bra att stänga ner kommentarsfält och begränsa anonymiteten? Kanske, det är en svår fråga. Men oavsett vilket så löser det ju inte det stora problemet. Rasism och sexism försvinner inte för att det blir osynligt på aftonbladet.se.
Tidningen Dagen har en intressant artikel om den skamliga ensamheten. I den berättas bl.a. om hur Blondinbella i början av sin bloggkarriär uppfann det liv hon skulle vilja ha. I verkligheten var hon ensam, men på bloggen visade hon upp ett liv med kompisar, killar och fester. Det är en vanlig anklagelse mot sociala medier, att det är inte på riktigt, att vi inte är oss själva, utan presenterar en bild av den vi skulle vilja vara. Det ligger förstås någonting i det. Det går att skapa sig ett nät-alias som är ganska olik den person man är till vardags. Men å andra sidan; vem berättar inte hellre om den trevliga utflykten i helgen än om morgonens gräl vid frukostbordet på kafferasten på jobbet och vem berättar om alla sina knepiga sidor när man träffar nya människor på en fest? Presenterar vi inte alltid mer eller mindre sminkade bilder av oss själva i sociala sammanhang?
Och det här med att Facebook blir så ytligt. Ja visst blir det det, men vi människor är ju ytliga ibland. Vem har inte sagt "oj vad det regnar" eller "nu ska det bli gott med kaffe" vid ett fikabord och det är ju just sådant Facebook är fullt av. Jag tror inte social medier varken kommer att revolutionera vårt tänkande eller leda till verkliga relationers utplånande. Det som finns i "verkligheten" finns också på nätet för nätet är ju som verkligheten. Eller vänta nu, nätet ÄR en del av verkligheten.
Intressanta artiklar om detta finns här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar