Lucka 23: Let the sunshine in

Och du mitt barn, skall kallas den högstes profet, ty du ska gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörker och i dödes skugga, och styra våra fötter in på fredens väg. Och pojken växte  och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.  (Luk 1:76-80)

Nu har det vänt. Dagarna blir längre. Och vi är, efter lite profetutflykter tillbaka i Jesu familj, närmare bestämt hos hans mor Marias släkting Elisabet och hennes man Sakarias. För berättelsen om Jesu födelse börjar egentligen med att dessa två barnlösa och till åren komna människor får reda på att de ska få ett barn. Elisabet och Maria är gravida samtidigt, ja bara några dagar efter att Maria mött Gabriel beger hon sig till Elisabet. Den unga kvinnan som blivit gravid lite för tidigt tyr sig till den äldre som blivit gravid senare än hon trodde var möjligt. Vilken tur att de hade varandra!

Efter några månader återvänder Maria hem och det blir dags för Elisabet att föda. När hon fött sitt barn gör hon något som får grannar och släktingar att opponera sig. Hon ger sitt barn ett namn: Johannes, som bryter mot traditionen. Och när hennes man, Sakarias, ger sitt bifall till namnvalet, löses han från sin stumhet och han stämmer upp i sång. I sången förklaras Johannes roll: att bana väg för honom som ska komma.

Nu, dan före dan ska snart den riktiga granen tas in, men än få solen hänga i lillgranen och påminna oss om Sakarias profetia. Det är mörkt nu, men rättfärdighetens sol ska gå upp. De folk som vandrar i mörker ska se ett stort ljus.