Lucka 14: En röst i natten

Den unge Samuel tjänade nu Herren under Elis uppsikt. På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor och profetsyner förekom sällan. Då hände en gång följande. Eli vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats. Tempellampan var ännu inte släkt och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod. Då ropade Herren på Samuel. ”Här är jag”, svarade han, och han sprang bort till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig. Men Eli svarade: ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Då gjorde han det. Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade: ”Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord. För tredje gången ropade Herren på Samuel som åter steg upp och gick bort till Eli: ”Här är jag, du ropade på mig.” Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken, och han sade till honom att gå och lägga sig igen: ”Och om någon ropar på dig skall du säga: Tala Herre, din tjänare hör. (1 Sam 3:1-9)

Samuel är länken mellan domartid och kungatid, han är både en av de sista domarna och den som smörjer den förste kungen: Saul. Samuel är också profet och som sig bör med profeter får vi läsa om hans kallelse. Samuel är bara ett barn när det sker, men ett speciellt barn som vuxit upp i templet hos prästen Eli. Hans mamma Hanna hade nämligen lovat Gud att om hon fick en son skulle hon lämna honom tillbaka. (Läs för övrigt gärna Hannas lovsång i 2 Sam, full av befrielseteologi och med tydliga kopplingar till Marias lovsång.)

Som vuxen blir alltså Samuel den som smörjer Saul till kung. Själv är han egentligen tveksam till detta med kungar. Det är även Gud som menar att det mest är för att folket inte vill ha honom som kung som de vill ha en mänsklig sådan. Men folket vill vara som andra folk och de får sin kung.

Idag, på decembers fjortonde dag hänger en lykta i granen. Den hänger där som en påminnelse om tempellyktan som ännu lyste den natt Samuel kallades, en påminnelse om allt viktigt som sker om natten och om hur svårt det ibland kan vara att urskilja vad som är Guds röst.