Så samlade Rut ax på
åkern ända till aftonen, och sedan klappade hon ut vad hon hade plockat. Det
blev ungefär en efa korn, och det bar hon med sig in till staden. Hon visade
sin svärmor vad hon hade samlat ihop, och hon lämnade henne också vad som hade
blivit över efter hennes måltid. ”Var har du plockat idag?” frågade Noomi, ”var
har du arbetat? Gud välsigne honom som har tagit sig an dig!” Då berättade Rut
var hon hade varit: ”Den man jag har arbetat hos idag heter Boas.” (Rut 2:17-19)
För ett par dagar sedan hängde Rachavs röda band i centrum. Rachav blev enligt Matteus mor till Boas och detta är ett utdrag ur berättelsen om hur Boas träffade Rut. Eller, tvärt om var det ju egentligen, för det var faktiskt Rut och hennes älskade svärmor Noomi som bestämde sig för att fånga Boas. Vilket de så småningom lyckades med. Men det började på Boas åker utanför Betlehem, ja det är här Betlehemshistorien på allvar tar sin början. Och att det börjar på sädesfältet i en stad vars namn betyder brödhuset är förstås heller ingen tillfällighet.
Där plockar Rut, en invandrarkvinna utan några manliga släktingar, utan egentlig möjlighet till försörjning upp de ax som de andra lämnat kvar för att få mat till sig själv och Noomi. Rut levde alltså i största utsatthet. Men Rut är företagsam och i Boas möter hon en man som är både omtänksam och generös. Så blir historien om Rut inte bara en historia om solidaritet mellan kvinnor utan också en berättelse om en annorlunda man.
För att påminna om åkern hänger i dag hängen av halm i granen. Små barn hänger där, barn som av ax. För Rut och Boas får snart ett barn. Han får namnet Oved och hans son, Ruts och Boas barnbarn är självaste Jishaj som trädet fått sitt namn ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar