Fastebloggen XIX: En för alla

Kajafas, som var överstepräst det året,  
sade till dem: "Ni förstår ingenting. 
Ni fattar inte att det är bättre
för er att en enda människa dör för folket 
än att hela folket går under. " 
Detta sade han inte av sig själv,
utan som överstepräst det året
talade han profetiskt:
Jesus skulle dö för folket 
och inte bara för folket  
utan också för att Guds skingrade barn 
skulle samlas och bli till ett.
Johannes 11:49-52


Har ni tänkt på hur ofta det är "fel" personer som säger kloka saker i Bibeln? Och hur ofta de som borde förstå inte förstår.

Nu när vi närmar oss påskhögtiden och snaran börjar dras åt kring Jesus blir det extra tydligt. Lärjungarna tycks leva i djup förnekelse tills det oundvikliga händer, då sviker de, somnar och gömmer sig. Samtidigt förstår en kvinna som ibland kallas synderska att han ska dö, Kajafas han som skulle medverka till att Jesus döms levererar teologiska sanningar och Pilatus han som dömer, tvår sina händer och har en hustru som avråder honom från att döma. Bibeln kan ibland vara svart-vit, men människorna som befolkar dess sidor är det aldrig. Och om t.om. Kajafas, han som sökte falska bevis för att röja Jesus ur vägen, i ett ögonblick av profetisk klarhet förstod något av Guds plan, finns det då någon som vi inte ska lyssna på, någon vi på förhand kan veta inte förstår?

Fastebloggen XVIII : Falafel med couscous och ärtpesto

Falafel är urgammal fastemat med rötter i Egypten. Godast blir det förstås om man gör den från grunden, men även köpe-falafel är helt okej. Här serverar jag falafel med couscous blandat med äppel- och fänkålsbitar samt en ärtpesto som man snabbt gör genom att mixa små gröna ärtor med vitlök, olivolja, salt, peppar och mandel eller cashewnötter. Alltihop kan vara klart på under en kvart. Men å, vad jag saknar parmigianon i peston, och cheddarn och taleggion och roqueforten och fetan. Osten är det svåraste just nu.

Fastebloggen XVII: Ingenting är omöjligt för Gud

Men ängeln svarade [Maria]:
"Helig Ande ska komma över dig, och den högtes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud."

Lukas 1:


Det här är en av mina favoritbilder av bebådelsen. Den faller inte för frestelsen att göra ängeln Gabriel för människolik, men gör Maria desto mänskligare. Så många känslor skymtar fram i hennes ansikte: uppmärksamhet, avvaktan, förundran, rädsla, skepsis, tillit, nyfikenhet. Dessutom har hon verkligen en tonårings kroppsspråk.

Maria i Lukas berättelse är så mänsklig. Hon undrar "vad betyder detta?" och invänder "men hur ska detta ske?" Maria vet uppenbart hur barn blir till och vad som är möjligt och inte.  Och hon har sinnesnärvaro nog att ställa frågor. Jag föreställer mig Maria som en förståndig och rationell person. Jag vet förstås inte, kanske slog hon händerna för ansiktet och gav upp ett gällt skrik när ängeln uppenbarade sig, men på något sätt föreställer jag mig att en sådan typ av person inte skulle ställa den typ av frågor som Maria ställer. Att hon sedan lämnar hemmiljön där säkert rykten och skvaller florerade för att söka upp den som kan förstå - Elisabet, förstärker bilden av en klok kvinna, liksom att hon faktiskt fick Josef att stanna vid hennes sida (om än med hjälp av en ängel enligt Matteus). Och skulle verkligen Gud våga anförtro sitt barns uppväxt åt någon som bara var vacker och underdånig. Klart att det behövdes någon som var stabil och handlingskraftig och som först efter att hon fått svar på sina frågor säger: Må det ske med mig som du har sagt. Hon får inte frågan om hon vill. Men hon svarar som om hon fått den.

Fastebloggen XVI Bet Bourguignon

Ibland kan man behöva något mer mustigt, även om det är fasta, som en rejäl gryta. Här har jag utgått från en klassisk Boeuf Bourguignon men ersatt köttet med rödbetor. Och det här kan man med fördel göra en stor sats av.

* Börja med att steka champinjoner, vitlök, och morotsslantar  i olja.

* Lägg i klyftade rödbetor.

* När allt har fått lite färg sikta över lite vetemjöl och häll på grönsaksbuljong och rött vin (ungefär 50/50).

Lägg i några lagerblad och några kvistar timjan. Låt puttra till rödbetorna har blivit lagom mjuka.

* Bryn steklök eller syltlök och lägg i dem i grytan när den är nästan klar.

* Krydda med salt och svartpeppar och servera med t.ex. matvete.

Fastebloggen XV: Vishetens bjuder till bords

Visheten har byggt sig ett hus, 
hon har huggit ut sina sju pelare.
Hon har ställt till med slakt, 
blandat vinet och dukat bordet.
Hon har sänt ut sina tjänsteflickor 
att ropa från höjderna i staden:
"Du som är okunnig - kom!
Till de oförståndiga säger hon:
"Kom ät mitt bröd 
och drick vinet jag har blandat.
Överge enfalden så får ni leva,  
följ förståndets väg."
Ordspråksboken 9:1-6




Bilden här ovan föreställer Visheten i sitt hus med sju pelare. Vid hjärtat bär hon Kristus. Men vilka är de sju gestalterna?  Kom gärna med förslag!

Det är en spännande bild som ordspråksboken målar upp - en vishetens fest med vin och bröd. En bild som förstås kan tolkas som att den förebådar nattvarden, men som också säger mig någonting om nåd och kunskap. För det är de okunniga och oförståndiga som får ta plats vid vishetens bord (jämför med Jesu kritiserade måltidssällskap) och det är genom att konkret smaka vishetens gåvor som förståndet kan ta plats i kroppen. En sinnenas teologi helt enkelt. Är det så med nattvarden också, att den ger vishet och kunskap om det som är omöjligt att fånga i ord.
Så här skriver 1100-tals mystikern Hildegard av Bingen i en av sina hymner till visheten:
O mäktiga vishet
som kretsande omkretsar allt
inbegriper och begriper allt
på den enda väg som har liv.

Fastebloggen XIV: Kornbröd

Så här i brödsöndagstider måste det förstås komma ett brödrecept. Problemet är bara att jag inte är så bra på att följa eller skapa recept när jag bakar. Utgångspunkten här var i alla fall en påse 4-kornskross. Som skulle ligga i blöt minst 10 timmar. Det orkade jag inte vänta på och kan meddela: det går bra ändå, kanske t.om bättre om man gillar bröd med kännbara korn. Jag tror proportionerna var ungefär så här.


* 1 paket jäst
* 7 dl fingervarmt vatten
* 5 matskedar olivolja
* lite flingsalt
* 1 matsked honung
* lite stött kummin
* 4 dl 4-kornskross
* ca 11 dl vetemjöl.

Och man börjar förstås med att röra ut jästen i vattnet, tillsätta olja, salt, honung och kryddor och så arbeta in lagom mycket mjöl. Degen blir klibbig och släpper inte bunken riktigt som en vetedeg. Låt jäsa 30-60 minuter, arbeta degen till 2-3 limpor eller smörgåsbullar eller något annat och låt jäsa 30 min till. Pensla med vatten och grädda i ja, tills bröden får färg, min ugn tar sjukt lång tid för allt så den är lite svår att utgå ifrån.

Fastebloggen XIII: Och när det delas räcker det åt alla

En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. ”Ge det åt männen att äta”, sade Elisha, men hans tjänare invände: ”Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?” — ”Ge det åt männen”, upprepade Elisha, ”ty så säger Herren: De skall äta och få över.” Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt. 
Andra Kungaboken  4:42-44

Det är brödundrets söndag idag, eller brödundrens - för det sker ju faktiskt flera, både Elisha i den gammaltestamentliga läsningen och Jesus i den nytestamentliga (se bilden) får brödet att räcka. Och ett brödunder är sannerligen vad som behövs i världen idag. Inte mer mat- den vi har räcker ju egentligen, utan ett under i bemärkelsen en vilja att dela fastän det man har inte förslår så mycket. Eller fastän det man har faktiskt förslår mycket. För det är ju så att det oftast är fattiga som är bra på generositet. (Kolla här t.ex.) Och barn, som pojken på bilden. Hur gammal kan han vara? 6-7 år? Tillräckligt ung för att tro att det han bidrar med kan betyda något i alla fall. Ju mer vi har desto mer invänder vi att det ju inte spelar så stor roll vad vi gör och att vi faktiskt inte har råd att dela med oss.

När vi pratade om evangelietexten i församlingens samtalsgrupp i fredags blev jag uppmärksammad på något jag inte tänk på förut nämligen meningen "Det var gott om gräs på den platsen.". En lite udda upplysning i sammanhanget, eller? Nja, jag fick nämligen lära mig att när Bibeln nämner gräs så betyder det att våren är inne.  Formuleringen "första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda" antyder att det är vår också i Elisha-berättelsen (kornet skördades i mars-april). Plötsligt öppnas en dimension till: Elisha och Jesus visar mitt under spirande vår att jorden ger i överflöd. Det är delandet som är det svåra.

Och ja, det här känns nästan lite löjligt i sammanhanget, men fairtrade har kommit med en bra app som hjälper en att i alla fall göra något för en lite mer rättvis fördelning. Kolla här.

Fastebloggen XII: Havremockachino

Att leva utan mjölk när det kommer till finkaffe är inte lätt. Här är ett försök att skapa ett helgfrukostalternativ. Utgå från en kopp espresso (eller väldigt starkt  "vanligt" kaffe). Skumma havremjölk (det blir inte som med ko-mjölk, men det blir ok). Blanda kaffet, mjölken och kakaopulver. Toppa med chilli (jo, jag har chilli i allt). Resultatet av kombinationen havre och kakao blir helt enkelt som att dricka chokladbollar. Och inget socker behövs!

Fastebloggen XI: Vem är din Goljat?

Så klädde han [Saul] David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.
1 Samuelsboken 17:38-49


Första halvan av fastetiden är verkligen fylld av arketypiska berättelser. Berättelsen om David och Goljat är ytterligare en sådan. En berättelse som blivit till ett talesätt. När jag läser om den unge herdepojkens kamp mot jätten Goljat är det några rader strax innan den text som finns med i evangelieboken som fastnar hos mig. Skildringen av hur kung Saul försöker klä David till krigare. Jag kan nästan se det framför mig, hur den späde David försöker röra sig i den tunga rustningen men misslyckas. David måste kämpa mot Goljat på det sätt som han behärskar, så som han brukar besegra lejon och björnar, utan rustning, men med stenar i herdeväskan. Jag tror att det säger någonting om kampen mot vår tids jättar också. Det är så lätt att dras med i tanken att militärt våld måste mötas med militärt våld och att de enda makt vi har mot de stora företagen är i den roll vi tilldelas; som individuella konsumenter. Men tänk om kampen mot jättarna måste ske med de verktyg som är våra, inte med de vi tilldelas. Tänk om det är då vi har Gud på vår sida.

Fastebloggen X: Tofu Stroganoff

Jag fortsätter med veganska vardagsräddare att fylla matlådor med. Idag vill jag slå ett slag för rökt tofu som inte bara är gott utan dessutom finns rättvisemärkt. Som gjort för fastan med andra ord.

* Stek tofu (gärna rökt eller med örtkryddning - om naturell: marinera!) i strimlor tills de blir lite knapriga,

* Lägg i röd paprika och majskorn i stekpannan. Låt också dessa få yta.

* Tillsätt stark Ajvar Relish och havregrädde (eller sojagrädde, men havre är godare). Salta och peppra.

* Servera med ris eller pasta.

Fastebloggen IX: patetisk eller profetisk?

Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas
skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.
Markus 14:9


Vad är det hon gör, kvinnan som kommer till Simons hus och smörjer Jesus? Kryper på knä för en man? Ägnar sig åt kvinnlig slösaktighet när hon häller ut en flaska nardusbalsam som var värd, ja typ en arbetares årslön? (eller ett par Birkin-väskor). Eller agerar hon profetiskt och smörjer Messias? Är det i själva verket hon som förstår vem han är och som ser korset och döden i fjärran.  Jag tycker Jesus uttalande ger oss en ganska tydlig hint om hur han förstår hennes gärning. Varför skulle vi komma ihåg just henne om hon inte gjort något riktigt anmärkningsvärt? 


Ändå är de lätt att se på henne med den där minen som männen vid bordet har, skeptiskt, överlägset, kanske lite skamset. För visst kan det vara jobbigt med de där helhjärtade människorna som bara flödar över? Inte minst för att de kan påminna om den egna snålheten eller likgiltigheten.

Fastebloggen VIII: Fira kvinnodagen med Röda bönor

Internationella kvinnodagen är här, och vad passar bättre än att fira med Röda bönor - i dubbel bemärkelse.  Här kommer först en låt väl värd att återupptäcka:

Och så ett recept på en böndipp som passar att äta framför tv:n eller datorn (medan man googlar på alla gamla Röda bönor-klipp förstås). Den äts med fördel med selleri som ett före-maten-snack eller med nacho-chips - och blir då mer kvällsmat:

Mixa en burk kidneybönor med en vitlöksklyfta, saften från en halv citron, olivolja efter tycke och smak, salt, en liten näve cashewnötter, persilja och kryddblandning. Jag använder gärna nordafrikansk Chermoula (finns på burk i kryddhyllan) men även tacokrydda funkar bra, eller så kan man helt enkelt improvisera.

Fastebloggen VII: Jag släpper dig inte

Jakob blev ensam kvar.
Då brottades en man med honom till dagen grydde.
När han såg att han inte kunde besegra Jakob,
slog han till honom på höftbenet,
så att höften gick ur led när de brottades med varandra.
"Släpp mig", sade mannen, "dagen gryr!"
Men Jakob svarade: "jag släpper dig inte förrän du välsignar mig."
1 Mosebok 32:4-26

Jakob är en man med stark vilja. En person som verkar beredd att göra nästan vad som helst för att få som han vill. Han lyckas lura av sin något äldre tvilingbror Esau förstfödslorätten (och faderns välsignelse) och när han själv luras att ta den äldre Leah till hustru ger han sig inte förrän han fått vackra lillasyster Rakel också. 
När jag läser berättelsen om hur Jacob brottas med en okänd man så tänker jag att det är en beskrivning av hur gudsrelationen kan se ut för en person som Jakob, en person som inte ger sig i första taget. Jag tänker också att det är en beskrivning av trons liv som kommit lite på undantag bland alla ord om tillit och förtröstan. Brottningsbilden visar på att relationen till Gud också kan innehålla, kamp, ilska och självsäkerhet. Jakob får som han vill denna gång också. Han får sin välsignelse. Men han går haltande ur striden. Så kan det också vara: att den segrande är den sårade.

Fatsebloggen VI: Spaghetti med spiskummindoftande linsröra

Det här är en riktig vardagsräddare, som köttfärssås ungefär, som kan varieras i det oändliga. (Och förstås funka som lördagslunch också). Här kommer grundreceptet men pröva t.ex. att lägga till grönsaker som majs, selleri, svarta oliver, paprika eller byt ut spiskumminen och garam masalan mot färska örtkryddor.

Idag vill jag också tipsa om en intressant artikel om resursanvändning och köttätande. För det är ju lite det här som är poängen med en veganfasta, att småbörja en omställning som vi kanske alla så småningom måste genomgå, för att världen ska leva.

* Koka röda linser ca 8 min i en god buljong. Häll upp i en sil och skölj.

* Bryn vitlök i olivolja i en kastrull. När de börjar få färg, tillsätt de avrunna linserna. Häll på lite mer olivolja. Krydda med salt, peppar, spiskummin, garam masala, chilli och lite citronsaft. Snåla inte på kryddorna. Röda linser smakar så pass lite i sig själva att de behöver hottas upp.

* Tillsätt krossade tomater och låt det hela koka ihop. Smaka av och runda av kryddningen.

* Servera med nykokt spaghetti.

Fastebloggen V: I begynnelsen

Ormen var listigast av alla vilda djur,
som Herren Gud hade gjort.
Den frågade kvinnan: 
Har Gud verkligen sagt att ni inte
får äta av något träd i trädgården?
1 Mosebok 3:1


Urmytens urfrestelse innehåller så många dimensioner. Ja, egentligen förklarar den hela livet, hela mänskligheten och varje människas människoblivande i en enda scen. Det är som att snabbspola sig igenom millenierna. Det här är vad som hände när människan en gång i vad som på bibliska kallas begynnelsen reste sig på två ben och började forma tankar som sträckte sig över tid. Det här är vad som händer i individens begynnelse när jaget börjar få gränser och handlingar bli ett val. Med medvetenheten om gott och ont kommer också medvetenheten om ofullkomligheten, kommer behovet att skyla sig, gömma sig och skylla ifrån sig. Det går inte att bli vuxen utan att också bli medveten om ormen, att priset för att veta vad det goda vi vill är, är att upptäcka att vi inte gör det. Att det finns något inom oss och utanför som lockar oss någon annanstans.