"Helig Ande ska komma över dig, och den högtes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud."
Lukas 1:
Det här är en av mina favoritbilder av bebådelsen. Den faller inte för frestelsen att göra ängeln Gabriel för människolik, men gör Maria desto mänskligare. Så många känslor skymtar fram i hennes ansikte: uppmärksamhet, avvaktan, förundran, rädsla, skepsis, tillit, nyfikenhet. Dessutom har hon verkligen en tonårings kroppsspråk.
Maria i Lukas berättelse är så mänsklig. Hon undrar "vad betyder detta?" och invänder "men hur ska detta ske?" Maria vet uppenbart hur barn blir till och vad som är möjligt och inte. Och hon har sinnesnärvaro nog att ställa frågor. Jag föreställer mig Maria som en förståndig och rationell person. Jag vet förstås inte, kanske slog hon händerna för ansiktet och gav upp ett gällt skrik när ängeln uppenbarade sig, men på något sätt föreställer jag mig att en sådan typ av person inte skulle ställa den typ av frågor som Maria ställer. Att hon sedan lämnar hemmiljön där säkert rykten och skvaller florerade för att söka upp den som kan förstå - Elisabet, förstärker bilden av en klok kvinna, liksom att hon faktiskt fick Josef att stanna vid hennes sida (om än med hjälp av en ängel enligt Matteus). Och skulle verkligen Gud våga anförtro sitt barns uppväxt åt någon som bara var vacker och underdånig. Klart att det behövdes någon som var stabil och handlingskraftig och som först efter att hon fått svar på sina frågor säger: Må det ske med mig som du har sagt. Hon får inte frågan om hon vill. Men hon svarar som om hon fått den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar