O Adonai, du som leder Israel,
du uppenbarade dig i den brinnande busken
och gav din lag på Sinai berg:
kom och förlossa oss, du vår tillflykt och starkhet.
Det är något fascinerande med ett gudsnamn som inte får uttalas. Åren har gått sedan jag läste hebreiska, men gudsnamnet JHVH´s outtalbarhet sitter i ryggmärgen. Jag ser ett Adonai (Herre, ordet man läser istället) också där det inte står. Men att läsa den hebreiska Bibeln på svenska medveten om att alla Herre faktiskt inte står där är också svindlande, att förstå att det är omskrivningen för något större vi faktiskt läser. I dagens O-antifon leds vi mot rötterna. Den som ska komma är ingen annan än den som uppenbarade sig i den brinnande busken och förklarade sig vara "Jag är den jag är", JHVH, men blev Adonai, Herren. Den vars namn inte fick uttalas får i julnatten inte bara flera namn utan också ett ansikte. Men än är det advent och vi påminns om att den Gud som ska komma är den Gud som alltid är större.
Och vad passar bättre än att dagens antifon kommer i en tonsättning av tystnadernas mästare Arvo Pärt:
Och vad passar bättre än att dagens antifon kommer i en tonsättning av tystnadernas mästare Arvo Pärt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar