Året som gått (i musik)

Nu återstår bara några dagar av 2011. Det är årskrönikornas och sammanfattningarnas tid.  Bäst av alla sammanfattningar är nog tidningen Times, som utsett demonstranten till årets person. Ja, är det något som kännetecknat 2011 så är det de folkliga protesterna, från Tahirtorget till Wall Street, från Libyen till London. Min egen (mycket begränsade) årskrönika kommer här i form av en spellista med en låt som säger något om varje månad.

Januari Det nya året började med Jasminrevolution i Tunisien. Och upproren spred sig som en tidig vårvind, medan en ovanligt sträng vinter härskade i norra Europa. Snart var demonstranter ute på gatorna i Libyen, Jordanien och Egypten också. Januari blev inte minst de egyptiska protesternas månad. Louis Armstrong sjunger om ett helt annat folk "opressed so hard they could not stand" i Egypten, men frihetslängtan går igen: Louis Armstrong – Let My People Go

Februari fortsatte att domineras av den arabiska våren. Men i februari släpptes också skivan med den låt som av många tidningar utsågs till årets låt: PJ Harvey – Let England Shake. Och skaka skulle England komma att göra, men först till sommaren då Londonkravallerna utbröt. Vårvintern dominerades istället av kunglig bröllopsyra.

I Mars fick Socialdemokraterna efter en långdragen och hårt kritiserad process äntligen en ny partiledare. Elvis-älskande Håkan Juholt höll ett ovanligt ideologiskt och visionärt installationstal, som fick många att jämföra med Olof Palme, som varit ett stort diskussionsämne denna vinter 25 år efter sin död. När Juholt klev ner från talarstolen till tonerna av A Little Less Conversation  var det nog många som önskade just "a little more action please", istället blev det en massa (ibland dåligt genomtänkt) snack, skandaler som avlöste varandra och dalande opinionssiffror.

I April kom värmen till Sverige lagom till en ovanligt sen påskhelg. Då släpptes också Veronica Maggios – Satan i gatan, årets mest spelade svenska artist både i P3 och på Spotify och sedan dess har man inte kunnat gå in i en affär eller på en buss utan att mötas av hennes vemodiga stämma. Att hon kommer att lämna Grammisgalan rätt tungt lastad är nog ingen vågad gissning. Nyhetsmässigt var April en tyngre månad dominerad av den japanska krissituationen efter tsunamin i mars.

Maj Boken "Den motvillige monarken" kom visserligen redan under senhösten 2010 men det var under maj månad den väckte riktig debatt då det visade sig att kungens vänner förhandlat med och betalat tungt kriminella maffiosos. Kungen själv framstod mest som en Kung av jidder och 2011 har med undantag för en lovande graviditet varit riktigt krisartat för kungahuset.

Hände det någonting i Juni? Någon som minns? Mer än att det var midsommar och skolavslutningar med sedvanlig skolavslutningsdebatt där skolverket fastslog att  Den Blomstertid Nu Kommer nog inte var så farligt religiös i alla fall.

Juli däremot, blev desto tyngre med massakern på Utøya och bombdådet i Oslo. Världen i höll andan i väntan på gripandet, analyserna av gärningsmannen ville aldrig ta slut liksom beundran för den rättrådige Jens Stoltenberg. Och mitt i alltihop dog Amy Winehouse - en liten tragedi mitt i den stora.
Amy Winehouse – Back To Black

I Augusti började begravningarna och minnesstunderna efter Utøya-offren. Til Ungdommen spelades på många av dem. Skakande berättelser om både ondska och hjältemod förmedlas från de överlevande och världen blev lite mänskligare för ett tag.

När sommaren gick mot höst i September började demonstranter synas också på New Yorks gator. Den arabiska våren hade inspirerat en amerikansk höst. We are the 99% skanderades och Occupy-rörelsen, som under oktober kom att sprida sig över världen var född. Snart fick de också ett eget soundtrack.
Spencer Livingston – Occupy Wall Street.

Oktober började med att Steve Jobs dog och plötsligt blev det uppenbart hur mycket ipoden, iphonen och ipaden revolutionerat världen. Och medan västvärlden diskuterade om Jobs var ett geni eller en diktatorisk chef tillfångatogs och dödades Muammar Khaddafi i Libyen. Dhalius – Apple II

i November var det vårdskandalerna på bl.a. Caremas äldreboenden som var det stora samtalsämnet i Sverige. Att bedriva vård och omsorg  For The Love Of Money blev en alltmer kritiserad idé när det visade sig att skattepengarna gick direkt till riskkapitalister registrerade på Jersey.

December månads största händelse var i alla fall för mig att se Tomas Tranströmers glädje då han fick ta emot nobelpriset i litteratur. Precis som han gillar jag Haydn´s pianosonater John Lill – Haydn Piano  Sonata No. 32 in G minor Hob. XVI: 44: Allegretto och några rader ur allegro får sammanfatta och avsluta ett år som handlat så mycket om frihet.


Jag spelar Haydn efter en svart dag

och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.