Människan är som gräset,
förgänglig som blomman på ängen.
Jesaja 40:6
"Krukväxter gör ett hem till ett hem, förvandlar människor från kalla till varma och livsbejakande, de skänker glädje och får människor att se det som inte längre finns", det skriver etnologen Clas Bergvall i en avhandling om krukväxter. (Artikel om den finns här.)
Jag är själv inte särskilt intresserad av växter, vet sällan deras namn och tycker framförallt att de ska vara lättskötta, men håller helt med om att växter (och böcker!) är det som gör ett hem till ett hem. Saknas växter är det bara en bostad. Och blommorna gör definitivt julen. Utan amaryllisar, hyacinter och julstjärnor blir julen doftlös och tråkig. Det tror jag knappast jag är ensam om att tycka. Men det jag framförallt fastnade för i citatet ovan var det sista påståendet, att de får oss att se det som inte längre finns. Jag undrar så vad han menar med detta. Blommor visar oss i alla fall på förgängligheten, den förgänglighet Jesaja förkunnar. Ja, jag tror inte att det är en tillfällighet att blommor är så viktiga på begravningar. Blommor hjälper oss att förstå vårt liv och vår död. De betyder något för att de är just levande. Och dödliga.
Mellan första och andra bilden här bredvid har det gått en enda natt. I natten bröt blomman fram. Vilket livskraft! Nu har den sju blommor. Hyacinten under väntar jag fortfarande på. Det är en bra adventsväntan att köpa knoppande växter och följa dem till blomning. Att följa en process vi inte kan styra, bara iaktta och bli överraskade av.
Fint. Det finns mycket att filosofera kring i citat ovan, i det du skriver och i följandet av en blommas knoppning, blomning och vissnande. Jag tycker, kanske av den anledningen, bäst om krukväxter som blommar. De som bara är blad och grönska är inte lika tydliga i sitt växande och sin förgängelse.
SvaraRadera