Naturligt snygg?

-Idag kan man födas ful och fattig och dö vacker och rik, säger en av kirurgerna i SVT´s dokumentärserie Skönhetsbubblan. Det låter ju helt underbart, att kunna utplåna den ojämlikhet vi trots allt föds in i. Får vi månne höra "Ropen skalla, botox åt alla" i årets första maj-tåg?

Nej, jag blir inte förförd av skönhetsbubblan, inte på riktigt. Jag blir snarare bedrövad, av människoödena förstås, men också av attityderna till människors osäkerhet. För finns det inte något osmakligt i att exploatera osäkerheten, från kirurgernas sida förstås, men också från programmakarnas (hur intressanta frågorna än är)? Och finns det inte en lite obehaglig ton av förakt hos oss medelklassiga soffkommentatorer när vi skriver "Gud, va sorgligt" på Twitter. För det är klart det är något sorgligt med att ha gjort 48 skönhetsingrepp vid 24 års ålder, men någonstans i bakhuvudet ekar också tjejtidningarnas upprepade budskap: "osäkerhet är så osexigt". Tack för den, liksom. Ska man ha komplex över komplexen nu också, bli osäker över osäkerheten? Ja, osäkerhet får man tala nedlåtande om

Jag vill verkligen inte ta plastikkirurgi-industrin i försvar, ändå kan jag inte komma undan frågan: är det "finare" idealet med en naturligt snygg kropp verkligen mindre förtryckande, eller ens mindre ideal än ank-läppar och F-kupor? Och är inte tal om naturlighet alltid problematiskt? Är glasögon och linser naturligt? Är gym naturligt? Är den kirurgi som är medicinskt och inte estetiskt motiverad naturlig? Och hur vet jag att jag inte är påverkad av de normer och skönhetsideal som råder i min del av samhället när jag (sanningsenligt) säger att förstorade läppar inte är snyggt men samtidigt undrar över hur Jessica Gedin egentligen är sminkad i Babel för att se så där skönt osminkad ut?  Eller att jag helt enkelt inser att en doktorandutbildning är en karriärmässigt bättre investering än en läppförstoring i min värld? Alla vi som säger att vi aldrig skulle lägga oss under kniven, säger vi det för att vi inte är likna upptagna av vårt utseende som andra eller för att vi helt enkelt inte vill se ut som lågutbildade arbetarklasstjejer (eller sysslolösa Östermalmsdamer)? Vem är smart och vem är lurad? Vem står utanför och pekar finger? Och vem dör vacker och rik? Eller vänta nu. Vacker betyder väl ofta ung i plastikkirurgernas värld? Vill vi verkligen dö unga och vackra? Och rika, är det inte kirurgerna som blir det? Vad sägs om att rikta blicken mot dem i stället? Vilka osäkra män de måste vara som tror att en vanlig läkartjänst inte duger. Att de måste dra in stora pengar på egna kliniker för att leva upp till samhällets ideal. Så osäkra de måste vara.