Halloween kom tillbaka!

Jag vet att det är hopplöst försenat att dra ut till Halloweens försvar nu. Detaljhandeln har mer eller mindre lagt ner. Nu får man leta sig längst in på Buttericks för att hitta några pumpaljus. Och Halloween-fester verkar mest 6-åringar bli bjudna på. Men jag saknar Halloween, inte minst för att den innebar att hösten liksom fick uppskov, den fick vara mörk och orange ett tag till. Nu är det istället röda juldukar och amaryllisar redan i oktober (fast ja, jag vet att julhandeln inte börjar tidigare och tidigare för varje år, det bara känns så).

Jag saknar också Halloween - om man nu kan sakna något man inte är uppvuxen med - för att det är en av få helger som inte måste vara trevlig. Livet innehåller mörker och destruktivitet och jag tror vi behöver redskap för att hantera det. Vi behöver leka det skrämmande och höra berättelser som är lite för läskiga för att ta udden av det skrämmande. I det svenska moderna samhället har det just inte funnits något utrymme för detta. Folktron byggdes bort. Om de klassiska sagorna hade skrivit under andra halvan av 1900-talet hade de förmodligen ifrågasatts redan på manus-stadiet alternativ försetts med åldersgräns och varningstext. Men barn har förstås lekt spöklekar ändå. Svarta Madam var den mest populära när jag var i lågstadieåldern och vi blev lika livrädda varje gång vi såg ett ansikte i spegeln trots att vi visste att det var våra egna spegelbilder vi såg.

Men är det inte okristligt detta med spöken och vampyrer och zombier då? Nej, jag tycker inte det. Dels för att det ligger i traditioners väsen att hedniska helger förkristligas och kyrkliga högtider profaniseras i en växelverkan som ingen kan styra och dels för att det faktiskt är ett sätt att skratta djävulen rakt i ansiktet. Att tillbe eller beundra det mörka ska man naturligtvis inte göra, men finns det något bättre sätt att avväpna det skrämmande än att göra (barn)kalas av det? Ondskan vill inte att vi ska leka utan att vi ska vara rädda. Att sträva efter att inte vara det är att visa att Gud har makten.