Även Amos Magasin tar upp kriget mot bakterierna i sitt senaste nummer. Där ges också renligheten en existentiell förklaring. "Samtidens äckel handlar om upplevelsen av tomhet. Känsligheten för smuts är ett symptom på främlingskap, en oförmåga att ta in världen, säger Karin Johannisson." Nu tycker jag nog att detta är att dra väl långtgående slutsatser. Sometimes a cigar is just a cigar och ibland är äcklig svettdoft bara äcklig svettdoft. Men fräschhets-hetsen säger något om vår tid. Inte minst om att varje tid har sina föreställningar om renhet som har ganska lite med bakterietillväxt och sjukdomsrisk att göra.
Att kung David drabbades av begär efter Batseba när han såg henne bada på taket, känner nog de flesta till. Men varför badar Batseba, vad är det för bad hon tar? I inledningsscenen till Sven-David Sandströms opera med samma namn finns inget badkar. Istället bärs en död fågel in på scenen. Batseba offrar alltmedan hon sjunger om att hon är född till kvinna och att en kvinna aldrig kan bli ren nog. Är badet och offret ersättningsbara? Ja, den frågan ställs i programserien Smuts också. Duschar vi istället för att offra till gudarna? Och vad är det egentligen för orenhet vi vill ha bort? Är det så stor skillnad på att betrakta en kvinna som har mens som oren och att betrakta en kvinna med orakade ben som äcklig. Rakad och vaxad hud är ju de facto smutsigare och bakterietätare än orakad men det har ju liksom inte med saken att göra. Inte heller lär det faktum att jag vet att man inte blir renare av att duscha ofta få mig att börja bada en gång i veckan i stället. För kvinnokroppen kan aldrig bli ren nog. Snart inte manskroppen heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar