Utrotningshotad advent

Såhär dagen före första advent går jag runt och tänder ljus och tejpar sladdar i väntan på mina gäster. Det blir en lila advent i år.  Lite grann i alla fall. För det här med att få tag på lila pynt var lättare sagt än gjort. Bara att hitta ett lila sidenband tog tid. Lång tid. Allt är ju rött. Nu var inte tanken att det här skulle bli någon inredningsblogg, men allt det röda pyntet fick mig att undra om advent är utrotningshotad. Jag menar, ordet blir allt ovanligare utanför det rent kyrkliga språket. Adventskalendrar blir julkalendrar, adventsstjärnor julstjärnor (inte blommorna alltså utan sådana som lyser) och adventsmarknader julbasarer. Vi är för övrigt inte mycket bättre i många kyrkor heller utan sjunger Stilla Natt och äter julmat hela december. Inte konstigt att många är trötta på eländet redan när juldagsmorgon glimmar och det hela borde börja.

Är det inte lite märkligt egentligen att trots att allt färre firar Jesu födelse så minskar inte julfirandet i betydelse utan breder snarare ut sig över året och upptar nu nästan ett helt kvartal. Men advent, den lila, stilla fastetiden, den är jag rädd håller på att försvinna helt. Det är synd för advent har ju sin egen charm, helt annorlunda än den kaloristinna och festfyllda julen. När jag var barn tyckte jag så mycket om gammaldags glittriga adventskalendrar att jag brukade hålla upp dem framför sänglampan för att liksom tjuvkika på bilderna utan att tjuvöppna. Den förväntanskänslan är för mig advent i  ett nötskal. En känsla som försvinner om julen infaller under hela december.

Om det inte vore för att jag inte riktigt tror på själva företeelsen typiskt svenskt skulle jag säga att det är typiskt svenskt att fira högtider i förskott. Finns det något annat land som firar påskafton mer än påskdagen och julafton mer än juldag t.ex? Kanske gör det det, jag vet inte. Kanske handlar det bara om att handelns år, där en högtid är över i samma stund som den infaller och det blir dags att rea har uppfyllt våra medvetanden mer än det kristna året där en högtid varar i princip fram till nästa viktiga händelse (och julen varar väl till påska, ni vet) men inte tas ut i förskott. För några år sedan såg jag små lila pins där det stod "it´s still advent". Sådana skulle jag vilja ha nu, även om jag har gett upp det där med advent som (mat)fastetid.  Det är tillräckligt udda att inte dricka glögg före advent.
Men en bloggkalender ska det bli så småningom.

God advent alla bloggvänner!