och rika skickar han tomhänta bort?

Eva Brunne och Elisabet Pettersson skriver mycket klokt om etik och vinstkrav i dagens DN. Läs den artikeln! Själv är jag för trött för att skriva något klokt om den nu så jag nöjer mig med att publicera en ledare jag skrev för Svensk kyrkotidning för ett par veckor sedan på lite samma tema:

Och rika skickar han tomhänta bort? »kyrkan och girigheten« 

Jag har sett något ont och plågsamt under solen: hopsparad rikedom blir sin ägares olycka. Orden kommer från Predikaren och är förmodligen runt 2300 år gamla. Många bibelord är plågsamt rättframma när det gäller girighet och kärlek till pengar. Alla känner vi väl till att Jesus säger: "samla inte skatter här på jorden, där mask och mal förstör" och "det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike", ändå kan jag inte komma ihåg att jag någon gång hört en rejäl predikan om girighet (eller för den delen hållit någon själv). Det är så lätt att fega ur och börja prata om att pengar i sig inte är onda, bara kärleken till dem, och att Jesus faktiskt säger att det inte är omöjligt för en rik att komma in i Guds rike eftersom allt är möjligt för Gud.

Men nu är det ekonomisk kris i många av världens länder och på gator och torg höjs röster mot girighet och materialism. Jag kan inte komma ifrån känslan av att Svenska kyrkan såväl som andra kyrkor är märkvärdigt tysta i dessa frågor som så uppenbart berör många människor. Det är ju inte frågor som ligger långt ifrån vare sig den profetiska traditionen eller Jesu budskap. 
Också i vår egen lutherska tradition och historia är kampen mot girighet tydligt närvarande. Martin Luther skriver t.ex. i Huspostillan: Ty girigheten misshagar på det högsta vår Herre Gud, eftersom det inte finns någon last, som förhindrar evangelium och skadar de kristna så som den. Likväl ser vi, att hela världen är nedsänkt i denna synd. och så ger han exempel som visar på att vår mänskliga natur är sig tämligen lik: Girigheten befordras också i hög grad därav, att knappast någon låter sig nöja med vad Gud gett och unnat honom, utan var och en vill ha mer och komma sig upp ännu högre. Den som Gud gett ett vackert hus, han vill ha ett slott. Får han ett slott, så vill han ha en hel by och så undan för undan. Ingen låter sig nöja, alla vill stiga högre upp och ha mer.

Nu har Occupy Wall Street-rörelsen blivit global och nått Sverige och åter syns skyltar med budskapet att en annan värld är möjlig. Dessa anti-girighetsrörelser poppar upp med jämna mellanrum. På 90-talet var det Attac och anti-globaliseringsrörelser, efter finanskrisen för några år sedan började det dyka upp berättelse på berättelse om människor som gjort ny-prioriteringar i sina liv och insett att det välbetalda jobbet inte var allt. En cyniker skulle säga att dessa rörelser visserligen dyker upp regelbundet men att de också snabbt faller i glömska utan att ha förändrat något i grunden. Så är verkligen en annan värld möjlig? Det finns naturligtvis inte ett kristet svar på den frågan, men ett försök till svar bör i alla fall innehålla en uppmaning till hopp och strävan utan att för den skull frångå en lutherskt realistiskt syn på människan, där bl.a. girigheten ses som en inneboende realitet.

Och kan kristendomen erbjuda ett botemedel mot girigheten? Göran Hägglund har på DN Debatt (8/10) hävdat att det som fattas det krisande Europa är just kristna värderingar men också fått mothugg av Bo Rothstein (12/10) som menar att det inte går att göra en sådan koppling. Problemet är att kristendomen inte erbjuder någon färdig ekonomisk modell. Det går inte att tala om någon biblisk ekonomisk politik, eller att något idag existerande land skulle styras enligt denna modell. Det är också viktigt att skilja mellan kristna värderingar i bemärkelsen exklusivt kristna och värderingar i samklang med kristendomen. Värden som måttfullhet, långsiktighet och ansvar för kommande generationer är inte specifika för kristendomen. 

Väldigt många religioner och profana livsåskådningar lär att vi inte ska sätta vår tillit till det materiella bland annat finns det berömda nålsögat också i Koranen. Och i Svenska Dagbladet (24/10) citerar Clemens Pollinger den tyske ekonomiprofessorn Stefan Homburg som säger att: ”Hopp finns det för dem som kan tillägna sig en buddistisk livssyn och avsäga sig en strävan efter materiella värden. För de andra ser det mörkt ut.” Värderingarna Hägglund tar upp är inte värderingar som skiljer kristendomen från andra religioner men de är bl.a. förenliga med kristen etik.

Frågan är om vi som på olika sätt representerar Svenska kyrkan vågar ta upp en etisk fråga som inte handlar om hur några andra ska leva sina liv utan utmanar oss själva på djupet. För det är ju det svåra med girighet och ekonomi, att vi visserligen kan prata om Håkan Juholt och giriga direktörer, men att vi själva lever mitt i en tillvaro där budgetar ska hållas och pensionsförsäkringar väljas. Vem vågar då som Luther skriver att unga gör: hellre äta körsbär än räkna pengar?