Det finns vissa debatter som nästan blir till traditioner i sig själva. Frågan om skolavslutningar och adventsgudstjänster i kyrkan är en sådan debatt. Den poppar upp minst två gånger per år och positionerna är tämligen förutsägbara. Jag har skrivit om det förut, bland annat här, och även om jag har en något mer nyanserad uppfattning nu så tycker fortfarande ungefär så. Det är inte rimligt att en kommunal (eller för den delen fristående icke-religiös) skola firar gudstjänst på skoltid. När den nya skollagen nu infört en skarpare skrivning om konfessionella inslag och många rektorer börjar fundera över vad som är konfessionellt och inte så är det inte ett nederlag för Svenska kyrkan. Det är ett tecken på att Svenska kyrkan börjar betraktas som kristen och inte bara svensk.
Kyrkor och samfunds uppgift i förhållande till skolor bör vara att erbjuda kunskap om sin religions tro och traditioner och samverka kring såndant där man har en kompetens att bidra med (t.ex. i diskussioner om livsfrågor och etik) eller när det handlar om det gemensamma lokalsamhällets bästa. Kunskap skadar aldrig någon. Det är någonting positivt att känna till också den tro man inte delar. Jag minns fortfarande studiebesök i synagogor och moskéer jag gjort under skol- och studietid som inspirerande upplevelser.
Ungefär så tänker jag när jag nu sitter och skriver inbjudningar till skolor på jobbet. Men det finns uppenbarligen många som inte tänker som jag, både präster som tycker att skolavslutningar är bra tillfällen för förkunnelse, föräldrar som har (den för mig något paradoxala) uppfattningen att kyrkorummet är jätteviktigt, men att det kristna budskapet ska bort, och rektorer som anser att barn ska skyddas från all form av religiös påverkan. Därför tycker jag det är jättebra att kyrkomötet beslutat att låta ta fram ett diskussionsunderlag för församlingarnas samtal med skolorna. Av Kyrkans Tidnings referat från kyrkomötesdebatten att döma lär det behövas. Frimodig kyrkas linje att ta strid för kristna inslag i avslutningar kan i längden bara leda till en sak. Att kontakten med skolorna bryts helt, och det kan väl inte ligga i någons intresse. Nej, tack och lov att Svenska kyrkan har en ibland underfundigt rolig ärkebiskop som sa de kloka orden: "- Jag har varit på alldeles för många avslutningar som börjat med: Om ni är riktigt tysta så kan ni höra klockorna ringa." Just, det ja, att börja med att tysta någon är ingen bra ingång till dialog. Därmed inte sagt att jag inte själv gjort mig skyldig till just den formuleringen, om än inte på någon skolavslutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar